Hur kan det vara så svårt att förstå att vi måste samarbeta? Livet är en lagsport där vi behöver varandra. Alla har något att bidraga med som gynnar laget och för oss alla framåt. De där sololirarna som tar bollen i egna händer och vägrar släppa den ifrån sig, gör visserligen snygga hyllade mål, men vad händer när han blir skadad? Vi hatar. Och min fråga är i huvudsak, varför? Vi har ingen anledning att hata. Vi slåss inte för rätten att föröka oss, eller för tillgång till mat. Vi slåss pågrund av oense, och vi som det vackert heter är en högt utvecklad ras, kan inte lösa våra personliga problem en mot en, spänna ut fjädrar eller stångas tills en kapitulerar, nej vi måste hata så mycket och smitta av oss till andra, och hata i en stor grupp, och gå ut i krig. Det är hudfärg och religion. Det är pengar och fattigdom. Det är tillochmed frisyer och märken på kläder.
Så händer det där vi inte kan råda över. Naturkrafter som slår ner och ödelägger stora områden. Då minsann är vi enade. Det skickas pengar och medicin, och tusentals människor hjälper till med det de kan. Allt från att skänka kläder till att åka och plåstra om skadade människor. Måste det verkligen till en naturkatastrof för att påminna oss människor att vi egentligen är sympatiska och vårdande, och jobbar bäst tillsammans?
Vissa hävdar att vi står över djuren, andra är mer medvetna om vad vi kallar evolution. Hur vi än som individ väljer att se på det, har vi mycket att lära från djurriket. Många arter dör ut, för att vi jagar dem, eller för att det inte längre finns tillgång till föda. Djuren kommer närmare vårt samhälle när vi skövlar skogar. Inga djur är dock utrotningshotade för att de giver sig på varandra. Vi har samma överlevnadsinstinkt som djur. Vi kämpar in i det sista för att försvara oss själva och vår familj. Skillnaden är att djuren aldrig behöver skydda sig från varandra. Nu skriker en massa människor att vissa djur måste skydda sina barn från deras fäder, men det ingår i deras överlevnadsinstinkt. Honan är inte redo att paras igen förrän barnen är självständiga/döda. Var ingår det i vår överlevnad att vi måste döda andra människor? När blev hatet så stort? Det är onödigt att gå in på detajer om förintelsen. Dels för att det är en sådan tragedi men också för att andra människor har mer att säga om hela den historien. Människor som var med. Men vi dödade kallt människor och eller lät dem lida på sätt som inte går att föreställa sig. Vi utrotade inte farliga djur, eller skadedjur, vi utrotade oss själva. Jag har hört rasister som sagt att man inte ska blanda raser. Inte vita med svarta osv. Och de har som exempel att man ju inte parar hund och katt. Hund och katt är inte olika raser, det är olika arter, om någon inte vet det. Ingen rasist som råkar ha en blandrashund? Fy dig isåfall, du står inte upp till din egen ideologi.
Sverige har enligt vissa historieböcker hållt sig lika neutralt som Schweitz. Enligt andra har vi hjälpt tyskarna. Det kan bara de inblandade svara på. Personligen har jag alltid trott att jag lever i ett neutralt och ganska fördomsfritt land. Nu börjar jag bli rädd att jag haft fel. Evolutionen kommer fortgå, men den verkar röra sig i en utveckling för människans del, som skrämmer mig.
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar